Jag återkommer då och då till bekymret att vi saknar ett riktigt ord för självsamhet i svenskan. Vi har inget positivt laddat ord för att vara ensam. Att vara själv i sitt eget sällskap och njuta av det. Rent av behöva det.
Jag fick ett vykort häromdagen tillsammans med en bok jag köpt om vinterns fröjder. Illustrationen har titeln Julbord för en och visar en liten dam som står i sitt kök och betraktar i förväntan sitt för en person uppdukade julbord. Där finns skinka, gröt och köttbullar och fyra ljus brinner i adventsljusstaken.
I fönstret brinner ett ensamt ljus i en hög stake och utanför singlar snön mot en skymningsblå himmel. Kvinnan är visserligen själv men hon utstrålar ett lugn som får julefriden att infinna sig med full kraft. I bakgrunden skymtar ett kök och i hörnet står en julgran med klappar under.
Under bordet leker två kattungar med garnnystan så helt ensam är förstås inte vår dam och katterna får sig säkert också en sillbit från julens dignande bord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar