Snö

Andra dagen i december, min favoritmånad. Iallafall så här års. Det är vinter och kallt. Flera minusgrader och snö. Det är inget man kan ta för givet i den del av landet där jag bor. Så jag gläds och njuter och hoppas det varar. Att snön får ligga kvar.

Snö rimmar på tö. Det är synd för jag vill inte tänka på de två orden ihop. Iallafall inte såhär års.

I lucka nummer ett på den adventskalender som min skrivlärare satt ihop fanns en skrivövning att skriva om snö med flera sinnen.

Snö som gnistrande vackra kristaller av is. Snö som knarrar under skorna. Snö som faller ljudlöst. Snö som ett mjukt täcke över marken. Snöflingors alldeles speciella smak på tungan. Och vi vet väl alla hur det doftar i skogen när det snöat.

Men mest av allt är snö magi. Ingenting är så fullt av minnen och känslor. Denna min kärlek till snön beskrev jag i ett inlägg för ganska precis tio år sedan. Inte illa pinkat av lite fruset vatten.