Pistvakt

Det är något visst med att blicka ut över fjäll. På berget utanför mitt köksfönster finns nerfarter där skidåkare i miniatyr far fram. Liften och kabinbanan tar dem upp. Jag kan sitta inne i värmen och se på. 

I skydd av kvällsmörkret studerar jag pistmaskinen åka upp och ner och göra backen randig. Manchester. Maskinens starka strålkastare färgar granskogen magiskt blå. En koloss på larvfötter som enkelt segar sig uppför och nerför branten.

Jag föreställer mig alltid att den som kör är en tänkare, en som uppskattar ensamheten och lugnet på det folktomma berget. En termos med kaffe på sätet bredvid och lokalradion i lurar för att hålla maskinljudet ute. 

Jag spanar ut i mörkret. Imorgon bitti ligger de vita ränderna redo för nya åkare. 8 i 8:an.