Jag behöver nå in på djupet nu. Stanna länge i historien, utforska och känna de längre bågarna. Vill gå upp i berättelsen. Vara i den.
Det är svårt. Det finns bara tid till korta stunder i taget. Lösryckta fragment, inget sammanhängande. Så frustrerande!
Verkligheten stör min fantasivärlds flöde. Hackar sönder och bromsar. Mitt i en intressant passage måsta jag bryta för att laga middag, gå och lägga mig eller något annat som verkligheten önskar av mig.
Jag funderar på att helt enkelt rymma. Lämna verkligheten därhän för en tid och träda in med hull och hår i min berättelse. Smälta samman med min huvudkaraktär, henne som jag skapat.
Frågan är vems verklighet som vinner, vilken är mest verklig. Kommer jag tillbaka eller fastnar jag i någon annans text.
