Ställtiden har försvunnit. Den så viktiga ställtiden, som behövs för att skapa rum i tiden, har berövats oss.
Förr fanns ett rum för arbete och ett för det andra. Tydligt åtskilda både i just tid och rum. Nu flyter allt samman och inga gränser finns.
Bara det här att inte behöva gå hemifrån, all transporttid som sparats in. Vad har jag gjort av den? Vart har tiden jag brukade lägga på att ta mig till och från jobbet använts till?
Kollegor berättar att de går en promenad innan jobbet, kanske skjutsar barn till skolan eller går ut och springer. Själv tar jag mig inte ens ner till soprummet innan arbetsdagen gått över i kväll.
Jag saknar min ställtid men förstår samtidigt inte hur jag någonsin hann med den.
