Jag har aldrig drömt om att bo på landsbygden, tvärt om, jag är en stadsmänniska ut i fingerspetsarna. Alla 16 stycken.
Ni som begriper ni begriper och övriga får ta och leta fram filmen The deliverance på lämplig strömningstjänst...
Men detta var förstås innan jag upptäckte Färila... Bara namnet på orten, så vackert! Ingen vet vad det betyder, åtminstone inte Google. Någon tror på en genomfart. Fär, fara, farled. Ila snabbt igenom.
Men nej stopp, jag vill inte ila snabbt igenom. Här vill jag dröja en stund. Vid det gröna huset just där vägen kröker sig, det som har så vackra mörkrosa blommor i hängamplar utanför.
I Färila finns både bibliotek och bokhandel, det avgör saken! Och byn ser så pittoresk ut att jag genast föreställer mig den som scen för en riktigt god feelgoodhistoria. I stil med Chocolat.
Dessutom tillverkar man korv, både något som liknar fakukorv men förstås heter färilakorv och även salami. Och den steniga jordmånen är perfekt för att odla potatissorten Bintje. Korv och potatis det ni!
Undrar vad jag skulle kunna göra i Färila men något hittar jag väl på. Kanske ett mord eller två? Bara i fantasin givetvis men ändå om det visar sig att feelgoodgenren inte riktigt ligger för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar