Jag märker ofta att jag uttrycker mig bättre i skrift än i tal. När jag ska prata snubblar orden på tankarna och allt kommer ut i fel ordning.
Det låter svamligt och ofokuserat. Precis så som jag inte vill framstå. Otroligt frustrerande att ännu efter drygt 50 år inte kunna få till ett vettigt muntligt resonemang.
Kom till saken. Använd inte så många ord. Otaliga sparkar under bordet har jag fått när jag pratar för mycket. Ja, det är det värsta. Att jag vet så väl men ändå inte förmår göra något åt saken.
Det är som med vilket beroende som helst. Jag måste sluta helt. Tystna totalt. Det går inte att reglera till ett lagom missbruk av orden.
I skrift tycks det av någon anledning fungera bättre. Troligen eftersom det går långsammare. Det tar längre tid för handen och pennan att forma ord och samma sak gäller för fingrarna på tangentbordet. Händerna springer inte ifrån tanken på samma sätt som tungan tycks göra.
Tänk om jag kunde lura talet och låtsas att jag läser från ett redan skrivet manuskript. Ett noga uttänkt talarmanus som jag skriver i tanken innan jag får läsa och upprepa orden.
Värt att prova. Jag har dock mina tvivel om att det ivriga olydiga pladdriga fladdriga i mig kommer att låta sig tyglas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar