Opaler har alltid fascinerat mig, känts magiska. Antagligen på grund av sin obestämbara färg som ständigt skiftar beroende på hur ljuset faller. Stenen ser ut att ha en inre glöd.
Rent tekniskt är opaler ädelstenar bestående av kiseloxid, vattenhaltig sådan. Opalen består av så mycket som 30 procent vatten som med tiden avdunstar och gör stenen skör.
Av den anledningen lämpar sig opalen bäst i smycken där de inte utsätts för direkt slitage.
Färgerna kommer av mycket små kulor av kisel som gnistrar inne i stenen. Namnet opal kommer från grekiskans opallios som betyder "se färgerna förändras". Opalen förknippades med tro, hopp och renhet.
Som barn hade jag en infattad i ett hängsmycke i form av en blomma.
Mitt gamla opalhalsband är förlaga för ett magiskt smycke som hyser en barsk litterär musa. Så fick min barndoms fantasi bli till verklighet i min vuxna jags lek med ord.
Vem vet kanske det faktiskt bor en musa i stenen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar