Av semestern återstår endast myggbett, en jävla massa myggbett. Utöver glada minnen då men ack vad de kliar...
Till skillnad från förra året så angrep knotten även mig. I fjol nöjde de sig med att äta upp makens ben. Vi övriga två som, denna ovanligt varma eftermiddag, representerade familjen på trädäcket vid Åresjön smakade de inte ens på.
Vi var väl sura eller beska eller något i den stilen. Maken han hade klämt en hel påse gott & blandat just innan vi gick ut så skulden lades där. På sockret i blodet. Betten satt kvar länge, så länge att jag ett tag tänkte att det liksom inte kunde vara sant. Att betten satt sig i sinnet snarare än i skinnet.
Detta år måste jag ha blivit sötare och godare, eller knotten hungrigare för nu högg de in även på mig. Och betten slutar inte klia, de bara fortsätter och fortsätter, vecka efter vecka. Jag hade kunnat tänka mig mer angenäma minnen från semestern men jag fogar mig.
Kliar och det kliar tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar