Ofrivillig tankevandring är något vi ägnar en väldigt massa tid. I rimliga mängder kan jag inte se skadan, det är väl det som är dagdrömmeri. Men när det tar överhanden blir nog fokus lidande.
Fokus skall vara väldigt bra. Har jag läst. Det är där, i fokalpunkten för dina tankar i kombination med kroppens närvaro i en rörelse, golfsving, löpsteg eller vad det nu handlar om, som magin sker.
Fokus bryts oerhört lätt. Om du är lättstörd. Kanske är det förmågan att behålla fokus som är nästa "hålla många bollar i luften" för den förmågan var nog aldrig så bra att eftersträva.
Som tur är tycks fokusförmågan vara något som går att träna och förbättra. Man kan dela in vår uppmärksamhet i tre olika varianter. Det ena är fokusläget, det andra är dagdrömmarläget och det tredje, det som liksom förstör för de andra är vårt larmsystem. Det som gör att vi titt som tätt trillar ur de andra lägena. Något stör, ett sms-pling, en rörelse i utkanten av synfältet.
Vips är koncentrationen bruten. Fokus borta. Dagdrömmen upplöst som en dimma.
Visst, jag tilltalas av tanken på fokus. Att komma igång. Att påbörja och avsluta. Något blir gjort, något jag tänkt och värderar. Själva starten dock, ligger inte i förmågan att fokusera. Den kommer snarare ur tanken. Dagdrömmen eller fantasin.
Det är när tankarna får löpa fritt som det händer. Det är så inspirationen och idéerna vågar sig fram. Här hjälper inget fokus i världen, finns inget bra idéfrö att fokusera på uteblir resultatet. Då blir det bara grubblerier.
Rumination heter det på engelska. Vilket i mina lättlurade öron låter snäppet mer sofistikerat än grubbel. Men det hjälper inte, det betyder fortfarande bara: Fokusering på ens eländes symptom, dess orsaker och följder, istället för på en lösning. Meningslöst med andra ord.
Viktigt blir då att fokusera på rätt saker. Fokus i sig är varken gott eller ont. Bara en förmåga.
