Idag skrev jag slut på ytterligare en skrivbok. Den sjunde i ordningen sedan jag startade med morgonsidor i augusti 2018. En vana som satte sig direkt. Utan tjat och omsvep. Tänk om det kunde funka lika enkelt med somliga andra vanor jag vill lägga mig till med.
Löpträning och tandtrådning för att nämna ett par särskilt svåra att invänja. Förmodligen beror motståndet på att jag inte ser den omedelbara nyttan. kroppsligt förfall och tandlossning tar tid att upparbeta. Det skrivna orden varje morgon, de däremot gör nytta direkt. Varje morgon, varje dag. Bjuder på insikter och uppslag till små texter. Som denna.
Den direkta nyttan gör vanan lätt att hålla i. Vem skulle våga sluta gräva i en sådan guldgruva med tankekraft. Ofta är det lite svårbrutet i starten, guldet syns inte direkt.
Först kommer bara skräp och osorterade yrvakna tankar, referat till något som sakta löses upp som en rök. Obegripligt om jag skulle läsa det i efterhand.
Det påminner om när man på landet för första gången på länge sätter på vattenkranen och vattnet är alldeles brunt av gammal rost. Man måste spola rent i rören, så att de klara rena tankarna kommer fram.
