Varför pratar folk så ofta om vädret? Kanske för att det är något vi alla har gemensamt. Oavsett andra omständigheter i tillvaron så finns där vädret. Pålitligt i sin opålitlighet.
Att prata om vädret har en lugnade effekt. Det är vardagligt. Bekant. Även vid extremväder och stormar finner vi ro i att samtala om eländet.
Mest lugnade är sjörapporten. Fler än jag lyssnar på den bara för att få höra de välbekanta orden. Faktiskt lyssnar jag oftast på rapporten ur minnet numera. Någon radio har jag sällan igång.
Sjörapporten är som en trygg hamn. De vackra, ibland märkliga, namnen på öar, skär och fyrar. Så hemtama och samtidigt en smula exotiska.
Jag glömmer aldrig den sjörapport jag hörde på muggen. Det var i Torquay, en sommar på bilsemester i England. Vardagkväll, en kylig. På en fiskrestaurang i hamnen. Det var "Happy Hour" så av alla drinkar man beställde fick man automatiskt två. Barnen jublande, mera lemonad. Lemonaden flödade. Dubbla glas G&T och Chablis. Tack.
Ett besök på toaletten blev till slut av nöden nödvändigt. Det är jag glad för. Det besöket hade jag inte velat missa.
Toalettbåset var inrett så trivsamt. Vitmålade brädväggar upp till midjehöjd, i övrigt tapetserat med sjökort. Från en diskret placerad högtalare i taket kom sjörapportens lugnande röst. Som tur var, var det ingen kö utanför. Jag stannade visst där inne en god stund.
