Ah, andas in. Sträck ut.
Inte kroppen dock. Den sitter bergbom still vid köksbordet. Bara handen, som lyfter omväxlande kaffekopp och penna, rör sig.
Morgonen. Denna tid på dygnet är det sinnet som får sträckas ut. Det behövs efter nattens vila. För att komma i form inför dagens krav på vakenhet är stunden av kroppslig stillhet och mental morgongymnastik nödvändig. Lika nödvändig som det där kaffet som jag inte heller kan vara utan.
Tanken sträcker på sig. Tänjer. Ser hur långt det går att komma utan att det tar emot. Dit kroppen inte når, är för tanken inget hinder. Varje morgon en ny möjlighet.
