Detta är en hyllning till friheten. Att inte tyngas ner av tingen. Jag äger ingenting. Inget stort. Det största är nog en snart 30 år gammal gul cykel.
Jag har alltid tilltalats av tanken att inte äga för mycket. Att resa lätt. En period i ungdomen hade jag allt jag behövde i en röd gammal ölback. Det var inte nödvändigtvis en lycklig tid i livet, men jag minns en stark känsla av frihet.
Nu många år senare har ägodelarna ansamlats, det är fullt i skåpen och lådorna. Drömmen om en tom hylla förblir en dröm.
Vinden, detta fullständigt belamrade utrymme. Där skulle jag vilja röja. Det finns galet mycket bråte där bland lådorna med julpynt och resväskorna som säkert får vänta länge på att komma ut i världen igen. Jag har också ett starkt minne av att ha fyllt och märkt några flyttlådor med "landet". Vi har inget fritidshus och jag skrev det på lådorna mest på skoj. Vad det är i dem har jag för länge sedan glömt.
De kunde vara kul att leta fram och titta i.
Prylarna på vinden och allt som ligger inne i skåp och lådor är så kallat lösöre. Löst och ledigt, inget som tynger ner. Borde vara enkelt att gallra i. Möjligen är det lite trångt för alla böcker i dubbla led i bokhyllorna. Men för böcker gör jag ett stående undantag vid all sorts rensning.
Boktravarna på sovrumsgolvet är fredad zon.
Stuffocation är titeln på en bok om tingens tyngande makt. Den kom ut före Marie Kondos än mer drastiska rensningstips. Det var renande att läsa boken men jag skulle aldrig kunna följa hennes råd.
